prickigamiro

Idag var det rådjursjakt och Miros riktiga premiär i skogen. Som tidigare nämnts här är Miro mycket intresserad av detta med vilda djur som går att jaga och spåra, man ser att det är det bästa han vet.

Ja, så till skogen; Miro visade sig som en utmärkt hund på de olika områdena vi har, han driver ca. 60 meter och visar tydligt när han har napp.

Många rådjur drev han idag varav ett blev fällt. 1 hektar guldstjärna, minst! Han var överlycklig, tog nästan 2 timmar innan han kunde slappna av och förstå att vi inte skulle ut i skogen igen...

Skyttarna var tydligen dock inte vana med en vit sak med bruna prickar som kom flygande efter rådjuren... men sedan fattade alla att detta är en utmärkt hund på rådjur, fast han är prickig :)

I helgen skall det bli träning på blodspår igen.

[Bild kommer]

Idag var Miro på massage. Faktum är att han tre (3!!!) timmar satt lugnt på sin plats. Jag trodde att det skulle bli kalabalik med 10 hundar i ett och samma rum, men han skötte sig minst 1 miljon gånger bättre än vad jag hade trott.

Tack till Ålands retriverförening som ordnade detta tillfälle (även för oss som faktiskt inte är riktiga retrivers).

Miro med sin bror hos Becajos kennel innan han flyttade hem till mig.
Han har växt lite sedan dess.
Vägde honom förra veckan; 34 kilo... Det är en stilig herreman!

...japp... det stämmer...

Miro var med ut och lade nät idag.
Risken fanns att det skulle bli mer dalmatiner än fisk i dem, men det gick faktiskt riktigt bra :)


Innan var han ut och spårade lite älg, och han börjar faktiskt bli en fena på spårning.

Så här ser en dalmatiner ut som just har tagit något förbjudet.

Det har dock lugnat sig otroligt mycket på tjuverifronten, någon sko nu och då bara, och dessa förs till hans "förråd".

Idag var det Backrace, Miro var självklart med och höll ställningarna. Han hjälpte även till att transportera ena bilen till tävligen (jo, han är garanterat den coolaste kartläsaren), men eftersom han verkar tappa lite valppäls så kläddes Sparco-stolen in med fleecefiltar. Han gillade bilen riktigt bra, rallystolar har tydligen mycket bra stöd även för dalmatinerrumpor!

Värre var det när vi skulle hem, bilen blev kapput och Miro och jag åkte bärgningsbil hem.


Tänk om alla skulle va så trevlig som de på Jonnys bilbärgning. Mycket bra!

Miro har idag varit hos "gammelmormor och -morfar. Grattis gammelmormor på födelsedagen!

Som en dalmatiner sig bör, så är inte Miro heller riktigt som andra hundar. En egenhet de har, bland annat, är att härma saker. Miro har börjat härma ljud (och rörelser), det började med pipleksaker, idag sjöng han Coldplays Viva la Vida. Lite i falsett, men takten hade han rätt :)


Miro har börjat med 10 minuter mysstund varje morgon.
Eftersom "mormor" har okuperat vårt rum på stugan får vi ha den på soffan där. 

Miro hade ett riktigt race i eftermiddag igen. Under kvällen så har han dock varit riktigt lydig, precis som en väluppfostrad, vuxen hund. Det verkar finnas hopp någonstans :)

Faramirs favoritsysselsättning; att gräva. Inkluderar att gräva ner och upp saker.
Så här skitig blir man när man använder ett kärr som skafferi.
Och det har varit värre, tur att han gillar att bli badad och fixad...

Idag var vi på lydnadskurs. Miro var sådär lagom råddig som bara han kan vara ibland. Men med tanke på gårdagens bravader så kan man förstå om hans tålamod inte var på topp, mot slutet gick det ändå bättre.

Nu väntar han på att "morfar" ska komma hem från sydafrika så ska vi ta och träna ett blodspår igen.


Miro och morfar på stugan.
Ska man sitta i famnen så ska man, Miro tycker att han bara är en liten baby. Men liten och liten...