prickigamiro

Miro har idag varit hos "gammelmormor och -morfar. Grattis gammelmormor på födelsedagen!

Som en dalmatiner sig bör, så är inte Miro heller riktigt som andra hundar. En egenhet de har, bland annat, är att härma saker. Miro har börjat härma ljud (och rörelser), det började med pipleksaker, idag sjöng han Coldplays Viva la Vida. Lite i falsett, men takten hade han rätt :)


Miro har börjat med 10 minuter mysstund varje morgon.
Eftersom "mormor" har okuperat vårt rum på stugan får vi ha den på soffan där. 

Miro hade ett riktigt race i eftermiddag igen. Under kvällen så har han dock varit riktigt lydig, precis som en väluppfostrad, vuxen hund. Det verkar finnas hopp någonstans :)

Faramirs favoritsysselsättning; att gräva. Inkluderar att gräva ner och upp saker.
Så här skitig blir man när man använder ett kärr som skafferi.
Och det har varit värre, tur att han gillar att bli badad och fixad...

Idag var vi på lydnadskurs. Miro var sådär lagom råddig som bara han kan vara ibland. Men med tanke på gårdagens bravader så kan man förstå om hans tålamod inte var på topp, mot slutet gick det ändå bättre.

Nu väntar han på att "morfar" ska komma hem från sydafrika så ska vi ta och träna ett blodspår igen.


Miro och morfar på stugan.
Ska man sitta i famnen så ska man, Miro tycker att han bara är en liten baby. Men liten och liten...

Tänkte att jag har ett lugnt hundliv nu för tiden, fast jag har en dalmatiner baby med mig nästan 24/7... men detta var nog bara en liten viloperiod.

Tyska kennelklubben (Verband fur das Deutsche Hundewesen) har gjort en fin sak. Sid somnade in för ett tag sedan men kommer alltid, alltid att leva kvar lite varstans. De har nu satt honom som rasrepresentant för English toy terrier (precis som Nederländska kennelklubben gjorde för något år sedan).

Rasse-Lexikon FCI gruppe 3
English Toy Terrier (Black and Tan)

Bilden de har använt är från hans världsvinnarseger 2003. Och jag kommer aldrig att glömma intervjun vi gjorde efteråt. På tyska. Tack och lov pratade jag ganska så bra tyska då...



En av måååååånga snygga bilder. Han var, som en diva sig bör; en riktigt poser och de flesta bilder ser ut på detta viset. Visa en kamera och han poserade...

Den 12 september 2009 var vi på utställning, inofficiell men dock, eftersom Miro är för ung ännu för att delta på nationella och internationella utställningar.

Kan ju minst sagt säga att jag inte hade de största förhoppningarna, han köptes ju för att gå viltspår och eftersök, inte utställning, det är ju liksom "gjort redan" (se senare inlägg). Men utställningar är otroligt bra träning så självklart skall han gå utställningar när chansen finns, dock ej flygas sex varv runt jordklotet och jaga varje titel som finns. Tror inte att han skulle gilla det ens, han gräver ju helst i diken och äter hästskit... :)

Precis innan vi skulle fara hade han också sin "hopplösa kvart". När han under ca. 15 minuter glömmer allt han har lärt sig och bara röjer för han vet liksom inte att han har fyra ben eller var dem är (och minst en miljard myror i skinnet).

Ingen bra start direkt. Utställningskopplet lämnades med en gång, det skulle garanterat gått av.




Det gick så här ibland...



Vid det här laget hade Miro fattat vad det handlade om och jag hade glömt det.


Var nästan på väg ut ur finalringen... vad skulle vi göra där liksom?! :) Verkar som att även den bästa tappar rutinen... Var totalt förvirrad när vi fick den röda rosetten och alla skulle gratulera. Jag tänkte att det var ju typ... nånting, men kom på mig själv med att räkna finska dressyrplaceringar, tur att två domare var så engagerade att det faktiskt gick upp ett ljus...


Ja, till slut då efter en låååång dag: BEST IN SHOW!!! (Miro hade tröttnat på att stå men håll tillgodo, det kommer väl fler vinnar bilder, är man 6 månader får man sitta (och tydligen äta hästbajs) när man är snyggast av alla...